Mallorca Sur

Många av oss svenskar har någon gång satt foten på Balearernas största ö Mallorca, men inte så många har upplevt den allra sydligaste delen av ön. Den delen påminner mycket om den nordliga grannön Menorca när det kommer till naturen och det ännu långsammare tempot. Småvägarna går längs imponerande stenmurar och landskapet är platt. Här odlas både vin och salt lokalt.

Det finns många och långa stränder blandat med fina klippvikar. Den mest kända stranden är den 2 km långa stranden Es Trenc som har staden Colonía Sant Jordi i ena ändan och Sa Rapita i den andra. En halvtimmas båttur därifrån ligger ön Cabrera som också är nationalpark. Här tillåts bara ett fåtal båtar varje dag så här är naturen överväldigande. På vägen kan man ta en simtur i de blå grottorna.

Om man är ännu mer äventyrlig är kusten som gjord för att klättra uppåt och hoppa nedåt i det turkosa Medelhavet så kallad Coasteering som är att jämföra med Canyoning i adrenalinpåslag. Det går utmärkt att hyra båtar, kajaker, supar och små jollar här och där för att upptäcka kusten på egen hand.

 

Skidåkning, snuff och sol i Schweiz

Med en jubilar i täten samlades 30 förväntansfulla vänner på Zürichs flygplats för tillsammans ta sig upp till Engelberg, den lilla bergsbyn vid foten av det stora berget. Hotel Hoheneck tog storstilat emot sällskapet och serverade ”tapas à la Björn” och bubbel till alla i nya fina loungen.

Sixten och Catharina laddar för ett puderåk

Dagarna som följde bestod av skidåkning från morgon till kväll – de flesta utforskade Engelbergs offpist tillsammans med Per och livsnjutarna tog rygg på Catharina som höll sig i de soliga pisterna. För ja, solen dök till slut upp. Efter veckor av snö, regn, blåst och dimma sprack himlen upp i ett stort soligt leende på jubilarens födelsedag. Tajmingen kunde inte vara bättre.

 

En av gästerna bjöd på skön yoga för skidtrötta muskler medan andra gäster stängde baren. Snuffkatapulten gick varm under kvällen då vi åt middag uppe på berget. Vi fick dansa halva natten till Schweiz bästa DJ Le Fis vs. Janne och själva födelsedagsmiddagen firades storstilat på Engelberg Ski Lodge, med underbart god och vällagad mat.

Vi tackar Anna & crew (för att vi fick glädjen att vara med er denna helg), Engelberg, Hotel Hoheneck och Ski Lodge för en helg som innehöll allt av det bästa. Vi ses igen om några veckor!

Anna med skidor framför Rotais Titlis
Grattis Anna 50 år!
Den enorma guidestyrkan på toppen av Titlis.
Den enorma guidestyrkan på toppen av Titlis.

 

Kick off på Änglarnas berg

Nu har vi installerat oss i vårt provisoriska vinterhem – Hotel Hoheneck i Engelberg. Valet av ort föll sig naturligt då vi tar emot 85 gäster fördelat på 3 grupper i Engelberg under januari. Engelberg är den skidort vi besökt mest under detta sekel så det går snabbt att bli hemtam igen.

På fredagen var det lite av en öppningskväll av ”nya” Loungen på Hoheneck som fått sig en fin ansiktslyftning inför vintern. Bubbel i glasen och Mattias ”Biffen” Larsson spelade och underhöll. Kvällen avslutades i matsalen med tal av Hoteldirektör Af Petersen och trevlig middag i glatt sällskap.

Vi hann inte bara köra en massa puder på lördagen utan fick också en nostalgitripp till Bergrestaurant Flühmatt för en smaskig schnitzel och en obligatorisk Älplermagronen. Hela vintern 2002 bodde vi hos mjölkbonden Pixi i den pyttelilla byn Flühmatt 250 höjdmeter ovanför byn. Allt var sig precis likt förutom att alla hade blivit 15 år äldre sen sist.

Söndagsnattens hårda kyla avmattades och inleddes med att den ökända Foehnen kom till byn. Puder blev snabbt till klister i Brunni där vi åkte på förmiddagen. Sikten var noll på Titlis och till slut stängde alla liftar på grund av den starka varma vinden från Sahara.

Vi har nu lämnat pick och pack på Hotel Hoheneck som blir lite av vårt basläger i vinter. Snön fortsätter att falla och snödjupet är bland de högsta i världen just nu. Efter en jul i Sverige öppnar vi upp det nya året med nyårsfirande i Engelberg igen. Vi längtar redan till jullov med kidsen och alla kära gäster som kommer i januari…..

Klostertur en söndag

Nu har det blivit både en och flera vandringsturer längs pilgrimsvandringar och med ett kloster som slutdestination. Egenligen är det inte så konstigt eftersom det finns flera kloster på Mallorca och de ligger alla i anslutning till fina vandringsleder (pilgrimerna gick ju till fots hit när det begav sig).

Vi startade turen i Randa, 300 möh.

Randa (300 möh) är en liten by på södra Mallorca med drygt 100 invånare. Mest känd är byn för att sedan 1200-talet varit starten för just pilgrimsvandringar. Idag tar sig ”pilgrimerna” oftast fram på snabba cyklar och med lycrakläder på kroppen. Klostret ovanför är nämligen ett lika populärt rastställe för cyklister som för familjer som vill äta sin söndagspicnic ute i det fria.

Härifrån startade vi vår tur och nådde toppen (540 möh) en knapp timme senare. Vid Santuario de Cura, som klostret heter på majorkinska, finns en trevlig restaurang där vi tog en kaffe och lät den bleka vintersolen värma våra kinder.

Per beundrar utsikten över södra Mallorca.
Per beundrar utsikten över södra Mallorca.

Vandringen ner gick i skuggan på baksidan och det blev faktiskt riktigt kallt så vi halvsprang ner för att hålla uppe värmen. Detta var en en enkel och kort vandring (totalt två timmar exkl paus) som fungerar som en trevlig halvdagsvandring man kan göra med barnen.

Coasteering för liten som stor

Grymt glada miner sist vi gjorde coasteering på Mallorca 😆 Först rappellering även med de minsta barnen och sen utforskning av vattenfyllda grottor i beckmörker (bra med pannlampa 😜🔦) M’encanta! 😆👍🏼🤘🏽😅 #rockandwatermallorca #husstravel #lapalomaevent #coasteering #caving #mallorca #abseiling #familyvacay #höstlov

Rappellering med en glad guide, Catharina